Helg och hemma. Så himla skönt. Jag ringde Täby VC tidigare idag, men de kunde inte hjälpa mig. Jag kände mig som en försäkringslös amerikanska utan rätt till vård. På Aleris hemsida stod det att vem som helst är välkommen oavsett vilket landsting man tillhör - bra tänkte jag och tog mig i kragen och ringde dit, förklarade läget om att jag är blek, trött, orkeslös och med koncentrationssvårigheter och andfådd och är jäkligt yr, speciellt i trappor. Hon tystade mig med att säga att jag bor ju minsann inte här utan i Kalix, varför ringer jag inte dit för. Jag svarade tillbaka med att jag jobbar här och har bott här sedan april, varpå hon säger "när ska du åka hem då? Du tänker inte åka hem för att göra en undersökning?"

Ja visst åker jag gärna tvåhundra mil för en tio minuters undersökning, tack så jäkla mycket. "Jaaaa..." säger den skånska, ohjälpsamma Stockholmssköterskan, "men du har inte svimmat då eller, om du har gått med det här så pass länge?" Nej jag har inte svimmat, än, men nog tusan känns det som att jag är påväg ibland. "Men OM du svimmar, DÅ kan du vända dig till oss igen, för DÅ räknas det som akutfall. Boka en tid i Kalix så länge. Jag har inga tider för dig här annat än om fyra veckor nåt sånt, om du nu har kvar besvären så pass lång tid framöver." Och så var det tack, hejdå.

Men nog om det, jag är fortfarande irriterad. Jag får jobba en månad till! Applådera med mig, hihi! Nu är det helg. Nu ska jag hälla i mig en hel massa teer så jag blir pigg och alert och orkar gå på gymmet. Johan är ledig i helgen till och med, åh så lycklig jag är när jag tänker på det. Vi hade en alldeles underbar kväll igår med lugn musik och spel och en hel del whiskey haha, så jag gick och sjöng "You are my sunshine" till honom hela morgonen. Hela jag log. Happiness. You never know dear, how much I love you. Han är så fantastisk, den där mannen. Min man. :)