Ibland blir jag sådär fånig så jag bara stannar upp och tittar, känner efter, insuper dofterna och ljuden av ett hem. Vårt hem. Hemma är den enda platsen jag känner mig totalt lugn. På gymmet presterar jag, där kämpar jag så svetten lackar och musklerna värker. På jobbet ägnar jag mig åt att förstå och att göra bra ifrån mig. Och så när jag kommer hem... då släpper jag ner axlarna och bara stannar upp. Laddar batterierna. Det gjorde mig så glad när Jolsson kom hit igår och sade redan i dörren, åh mmm här luktar det plättar. Och jag kände efter och så luktade det sådär hemmeligt, en mix av mig och Johan som man inte tänker på förrän man står där. En underbar doft. Jag är så himla kär i honom så jag kan knappt beskriva det...

Jag tog bussen till Arninge idag för att besöka Rusta och ÖoB. Kom hem med lite diverse badrumsgrejer och en underbar filt, två mattor, ljuslyktor, ljus, gardiner, nagellack, nötter (paranötter) och en mascara och jag betalade inte många hundralappar för alltsammans. Det var bara en bråkdel av vad jag skulle vela göra med lägenheten men vi tar lite i taget.

(Nu hamnade bilden snett såklart, jäkla Bloggplatsen som måste vända redan rättvända bilder...

Filten under mina fynd är den jag just pratade om, så underbart mjuk och härlig.)

I eftermiddag blir det en varm dusch följt av min hemmaspa-ritual, och med nya ljus och ljuslyktor blir det äntligen lite mysigare i badrummet - taklampan har ju gått sönder och vi har inte ringt elektrikern än... såhär tre månader senare... Den lugna musiken är redan igång. På helgerna känner jag absolut ingen press att prestera, att göra något märkvärdigt. Jag handlar och jag tränar och myser med Johan när han är ledig, ser film eller städar. Laddar batterierna, helt enkelt. Nästa vecka kör min sista vecka på arbetet igång om jag inte hör någonting mer. Just när det börjar gå så bra :) Nåja, vi får se. Nu ska tevattnet igång. Dandelion Wine i högtalarna och en lång, varm dusch i fjärran. Seize the day.