Hej! 

Världens åskväder svepte plötsligt in och jag har för tillfället utsikt över ett par lägenheter på Lidingö. 25 grader varmt, jag missade mitt tilltänkta tåg till jobbet, åt frukost i ett stökigt kök medan sambon diskade och låg länge och väl och myste i morse innan vi klev upp. Idag för två år sedan jobbade jag A-pass till 16:00. Jag minns att pappa kom upp till mitt rum och frågade om inte jag skulle jobba, klockan var ju ändå tjugo i nio. Tjugo i nio??? Jag var på jobbet efter tjugo minuter och mina jobbkompisar och säljledare skrattade åt mig, jag som dagen innan sagt att jag försover mig aldrig, åtminstone inte så det märks.

Jag var pirrig i hela kroppen. Jag minns att Jens frågade om jag kunde jobba över en timme extra som kompensation, men det blev en sorts lycklig klump i halsen och leendet var inte långt borta när jag sade att jag hade andra planer. Jag chattade med en dundersnygg kille hela dagen, åkte hem efter fyra, bytte om tio gånger, åt middag, bytte om tio gånger igen... chattade med samma kille... okej nu kommer jag, jag börjar köra nu. Mamma vars fan ska jag ställa bilen? Min fula bil som han bara inte får se? Kan jag stå vid Coop? Nej är du dum unge, då tror han ju att du skäms för att vara med honom! Parkera nere vid Frasses om du måste, men INTE vid Coop. Jaja... bara han inte ser min bil.

Okej... jag körde dit. Jättefort tyckte jag fastän det gick 90 efter landsvägen. Jag skakade i hela kroppen. Golfbanan svepte förbi, solen sken, händerna var vita. Parkerade bilen, gick mot hans lägenhet, jäääklar vad skakis :) såg hans namn på skylten, gick en trappa upp, såg skylten på dörren maaah, inte vågade jag. Stod där som ett fån och gick runt runt i det lilla utrymmet innan jag tog mod till mig och knackade den mest mesiga knackningen jag någonsin har hört med kallsvetten rinnandes och hjärtat pickandes i bröstet och det kändes som att jag skulle svimma när han öppnade dörren, han, den dundersnygga killen jag var såååå kär i att hjärtat exploderade och sprutade ut massa rosa fluff genom öronen så fort han tittade på mig. Och nu tittade han på mig med samma rädda ögon och bad mig stiga in, du hittade, ja sade jag och tänkte att det var den längsta väntan genom historien, en mil och det tog fyrtio minuter innan jag vågade mig in, till honom, till hans mörka tröja och jeansshorts och sandaler och jag satte mig ner i soffan medan han gick runt, vad gör du, äh säg inget jag är nervös bara, jag har kollat på recept, men inte hunnit handla än... ska vi gå tillsammans?

Vi bakade kanel-vaniljbullar på vår första dejt. Vi bakade bullar, jag kastade mjöl på honom och han grep tag i min hand, mina händer, sänkte dem så att vi stod öga mot öga och han var så mycket äldre än mig, vad skulle han med mig till? och då kysste han mig, bara sådär lätt, lite, och jag kysste tillbaka, sen bakade vi klart, åt bullar framför Rango och såg inte ens slutet av filmen och jag var kvar där till elva, tolv innan jag for hem och fick det där smset som fick hjärtat att på riktigt explodera, det där om att "hej sötnos, vill du ses imorgon igen?" eller nåt, ja såklart jag ville, ingen tvekan, ingen svårfångad-het, aldrig, jag ville ju, klart jag ville, och jag for dit, dagen efter det och dagen efter det och sen kom han hem till mig och jag har aldrig ångrat mig en sekund, aldrig någonsin, och kvar är jag, hos min fina älskade underbara som nu är min sambo, min fina Johan sedan två år och här, stannar jag kvar ♥ 11.07.27 ♥ Två år idag ♥