Hej!

Ligger i sängen och ska snart slå igen mina bruna, imorgon är det jobb från 05:45 som gäller, sen hem och sova en timme (optimisten talar) och sen tvätten om optimisten finner den inre kraften att masa sig upp ur sängen, vilket jag starkt tvivlar på... Men vi håller fast vid den tanken. Det är ju trots allt den som räknas.

Sen kommer mami på fredag och stannar helgen ut, ska bli sååå kul och jag tänker absolut inte bli sjuk igen till det här besöket. Slemhostan dröjer sig kvar sen Pappanneli var här och jag var däckad i den jobbiga förkylningen, men annars är allting helt underbart. Jag känner mig löjligt nykär och är inne på andra veckan av hårt hållen LCHF (eller ja lagom strikt) och har inte haft en ångestattack på lika länge. LCHF-klubben publicerade en bild på mig där jag berättade om min diabetes och hur jag knockar den med rätt sorts mat och den fick flera hundra likes (!) och massor av fina (och mindre fina) kommentarer. Fatta hur glad jag blev! Hoppade högt till och med haha. Jag tänker fortsätta såhär sålänge kroppen hänger med och inte vika mig för andras inkompetens, rädsla eller besserwissrigt vetande om mig och min sjukdom. Jag gör det som känns bra för MIG och ingenting annat, och jag tänker banne mig inte låta diabetesen hindra mig eller stoppa mig från att göra det jag vill. Livet har så mycket mer att ge.

Diabetes can't stop me, that's for sure.